Egentligen hade jag tänkt att blogga mig själv i kronologisk ordning, men nu gör jag ett undantag. Jag har nämligen tagit min första mus. Tjohoo! Duktig kisse är jag!
Musen hade prasslat omkring hos Husse och Matte i deras sängkammare i flera dagar utan att den fastnat i Mattes fälla. Japp jag hade också hört den, men hallå. Hur ska jag veta hur man fångar möss, det är ju roligare att leka och jag har faktiskt ingen mamma. Till slut tröttnade Husse. Han letade upp musen som gömde sig i hans kepshög, Matte höll fram mig och Husse lyfte på kepsen.
Gissa om både jag och Matte hoppade högt när musen anföll. Det skulle den inte gjort för det var då jag upptäckte att jag kan. Jag kan jaga möss och döda dem helt på egen hand. Eller... jag fick ganska mycket hjälp av Husse som fick peta fram musen när den smet. Kul var det att springa efter den när den for omkring i huset. =) Till slut fick jag den, men lite tråkigt att den slutade springa. Då hade jag ju inget att jaga.
Matte var väl inte helt förtjust över att jag höll till på nya mattan, men hon var nog glad att slippa få sina öronproppar söndergnagda hela tiden. Utan dem kan hon nämligen inte sova för Husse snarkar så himla bra. Nästa gång jag tar en mus får Husse visa hur man äter dem...
Men vilken alldeles väldigt superdupertoppenduktig kissevalp du är då!!! Att matten och hussen fick hjälpa till en aning är väl inget konstigt? Som du påpekar så har du ju ingen mamma som kan visa hur man gör. Självklart får en husse göra det då!
SvaraRaderaPUSS på dig superjägaren!
Visst är möss härliga saker. Jag brukar bära in dem levande. Då kan man leka med dem länge. När man tröttnar lite kan de få sitta bakom en bokhylla en stund medan man själv tar ett mellanmål i skålen. Det enda jag inte förstår är varför matte blir så arg då och väser att jag ska döda den någon gång för att det är synd om den. Vadå synd om den ? Har hon aldrig sett Tom och Jerry? Där dödar minsann ingen musen. Måste säga att min matte är väldigt mordisk av sig.
SvaraRaderaHälsar Tissla