torsdag 24 januari 2013

Klätter-kungen

Här har jag lyckats bestiga Lill-lillmattes ryggsäck för första gången. Tjohoo! Det var hur svårt som helst, men efter typ 1000 försök kom jag upp.
Jag älskar fortfarande att klättra på väskor, men numera kan jag faktiskt klättra lite högre. Att klättra på familjens ben har jag fått sluta med. Vet inte riktigt varför, men det kan ha ett samband med att de alltid skrek när jag gjorde det...

3 kommentarer:

  1. Så underbart ljuvlig!!
    Saknar så att ha katt. Men det blir ingen ny på ett tag,får nöja mig med Gina,(http://www.tassarochstickor.blogspot.se/2012/12/lite-av-varje.html) italiensk vinthund i storlek som en katt och lika tokig i garn som en sådan!

    SvaraRadera
  2. Max är verkligen fantastiskt söt. Tur att han slutat klättra på era ben, jag hade nämligen en katt när jag var tolv år som alltid klättrade på mina ben när han skulle få mat, han var så ivrig. En dag svullnade hela benet upp och efter det så blev jag pälsdjurallergiker. Först mot katt förstås, sedan även mot hundar och hästar och allt med päls. Jättetråkigt då jag är djurvän av stora mått. Men i mitt vuxna liv var jag borta från pälsdjur under några år och sedan kunde jag så sakteliga umgås med de påpälsade vännerna igen. Skaffade en långhårig katt och så småningom även en långhårig hund. Det går bra. Korthåriga djur är det svårare med, kanske för att deras korta hår har tendens till att vara styvare och sticker sig in i huden mycket lättare, vad vet jag.
    Lycka till med er lille buse. Jag kommer säkerligen återvända hit för att få kika lite på hans äventyr och upptäckariver.
    /Moni

    SvaraRadera
  3. Du är ju världens bästaste på klättrande alltså!!! Väldigt bra gjort tycker jag!
    Och hälsa matten din att det var väldigt konstigt att se min kommentar till första inlägget! För jag fick, som jag skrev på mattens blogg, besked på mailen att den inte gått fram. Datorvärlden ÄR konstig!
    PUSS på dig!

    SvaraRadera